Del 1: Lever eller överlever du?

Efter långvarig stress kan man fasta i ett stress-tillstånd.

Under många år var jag fast i ett stress-tillstånd. Jag hade svårt att slappna av, var spänd, "höll ihop" mig, och min hjärna gick på högvarv. Jag överlevde, snarare än levde.

Det var ett resultat av år av hög stressnivå på jobbet, sömnstörningar pga. ett barn som inte sov på natten och en del traumatiska händelser och sorg av närstående som jag aldrig riktigt processade på djupet. Kryddat med det klassiska duktig flicka-syndromet och en portion av "det är bara att bita ihop". Och det gjorde jag bokstavligen.. tills det inte gick längre och jag blev utbränd eller vad man nu vill kalla det.

Vi är skapta att hantera hög stress och kunna prestera på topp, men bara korta stunder. Vid akut hot får vi ett rejält påslag av stresshormoner i kroppen, designat för att rädda oss via olika strategier såsom att t ex slåss eller fly. Att sätta oss i säkerhet när vi var ute på savannen. Överleva. Gasa på. Det här klarar kroppen bara en kort stund innan den har behov av nedvarvning & återhämtning. Vi är skapta att gå in i den trygga grottan och plåstra om våra sår och vila. Bromsa.

Men vad händer med oss när vi inte går in i den där varma, trygga grottan och vilar, utan ständigt är ute och slåss mot (osynliga) lejon? När vi ständigt gasar på?

Jo, vi hamnar i obalans och kan till slut hamna i ett påslag av sympatikus och "fastna" där en längre period. Så pass att kroppen sen får dra i handbromsen och hela motorn lägger av...
För mig har det varit en lång väg tillbaka och på många sätt läker jag fortfarande. Vill du börja leva snarare än överleva? Prioritera ditt nervsystem och hjälp det på traven. Se tips i inlägg del 2.

Categories: : Nervsystemsreglering